Tuffa förhandlingar om naturrestaurering – Vilka är de möjliga utkomsterna?

Hur ska förlusten av den biologiska mångfalden bromsas och vem ska styra över detta hur är kanske de största knäckfrågorna i de pågående parallella förhandlingarna i rådet (medlemsstaterna) och Europaparlamentet om EU-kommissionens förordningsförslag om återställande av natur. Kommer de verkligen kunna nå en kompromiss? Om inte – vad händer då?

I juni 2022 presenterade EU-kommissionen ett förslag om ett lagligt bindande mål om att minst 20 procent av EU:s land och hav ska vara under restaurering till 2030 samt att ytan grönområden i städer inte ska minskas. Dessutom ska ekosystem som är i behov av restaurering åtgärdas senast år 2050. Syftet är att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för flora och fauna, det vill säga att öka den biologiska mångfalden.

Kommissionen menar att det är omöjligt att nå EU:s rättsligt bindande mål om klimatneutralitet till år 2050 – som delvis bygger på lagring av koldioxid i mark, skogar och andra naturliga kolsänkor – utan åtgärder för att återställande av natur. Förordningen är också avsedd att förankra i EU-lagstiftningen de åtaganden som blocket gjorde vid förra årets COP15-toppmöte om biologisk mångfald, vilket inkluderar att återställa 30 procent av världens skadade områden till 2030.

Förslaget har visat sig mycket kontroversiellt, och har mött hårt motstånd från framför allt skogs- och jordbrukssektorn som anser att förlusten av värdefull skogs- och jordbruksmark kommer ha oacceptabla effekter på både tillväxt och livsmedelsförsörjning och från medlemsstater där dessa sektorer är stora (Frankrike, Sverige, Irland, Belgien, Finland med flera). Vidare har även regionala och lokala myndigheter, däribland Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kritiserat indikatorerna och de detaljerade målsättningarna som de menar både vara trubbiga och i vissa fall helt omöjliga att uppnå. För svensk del konstaterade den förra regeringen i augusti 2022 att delar av förslaget kommer att kräva ny eller skärpt nationell lagstiftning med trolig påverkan på bland annat det kommunala självstyret. Vidare ansågs också att förslaget skulle ha påverkan på svenskt jordbruk och livsmedelsproduktion, samt en negativ påverkan på virkesförsörjningen och andra råvaror från jord- och skogsbruket. Slutligen konstateras att förslagets genomförande helt enkelt skulle bli väldigt kostsamt.Slutligen konstateras att förslagets genomförande helt enkelt skulle bli väldigt kostsamt. Det verkar också råda oenighet mellan olika svenska nationella myndigheter om förslaget.

Samtidigt ser de stora miljöorganisationerna (WWF, Birdlife, Naturskyddsföreningen med flera) förslaget som livsviktigt för att åtminstone bromsa förlusten av biologisk mångfald och även i längden stärka den framtida livsmedelsäkerheten (som är beroende av fertila jordar).

Så vad händer nu?
Parlamentets miljöutskott ska rösta om förordningsförslaget den 15 juni. Därefter ska alla Europaparlamentariker (oavsett utskottsplats) rösta i plenum i juli om parlamentets förhandlingsposition gentemot rådet. För att kunna nå en gemensam position utan EPP:s stöd måste alla partigrupper på vänsterkanten (ink de gröna) enas med liberalerna, vilket inte ser ut att bli helt lätt. Se den nuvarande sammansättningen av Europaparlamentet nedan.

Den 20 juni ska EU-ländernas miljö- och klimatministrar ta ställning till lagen vid sitt rådsmöte, och i dagsläget är det svårt att sia om länderna kommer kunna enas.

Och vad kan hända?
Fyra troliga scenarion redogörs för nedan, men det är såklart att säkert sia om utvecklingen.

Och för att ge lite mer bakgrund – vad har hänt fram tills nu?