EU:s klimatpolitik till 2030 (nästan) klubbad – Vad händer nu?

Dyrare fossila drivmedel, mer förnybar energi, en renare transportsektor och större vikt vid skog och marks förmåga att lagra koldioxid är några av huvuddragen i EU:s klimatpolitik till 2030. Men hur ska Sverige och de andra medlemsländerna faktiskt genomföra politiken och vad händer efter 2024?

Under våren har en mycket stark skärpning av EU:s samlade klimatlagstiftningar (det så kallade 55-%-paketet) antagits, med målet att minska växthusgasutsläppen med 55 procent till 2030. Av paketets olika delar har följande överenskommelser (och i många fall även efterföljande formella beslut) fattats:

• En utvidgning av handeln med utsläppsrätter (EU ETS) som nu kommer omfattar alla de största utsläppskällorna av fossil koldioxid i EU:s energiproduktion, (stor)industri, transporter och byggnader
• En ny social klimatfond, finansierad av det nya handelssystemet med utsläppsrätter för vägtransporter och byggnader, som ska motverka energifattigdom
• Högre krav på högre kolinlagring från skog och mark (LULUCF)
• Skärpta utsläppsminskningsmål för medlemsländerna för sektorerna vägtransport, inhemsk sjötransport, byggnader, jordbruk, avfall och småindustrier
• Ökad andel förnybar energi av EU:s energiförbrukning
• Ökade krav på energieffektivisering
• Fler utsläppsfria fordon (el och vätgas)
• Snabbare utbyggnad av tank- och laddstationer
• Mer hållbara bränslen i luft- och sjöfartssektorn
• Koldioxidtullar för import av bland annat stål, cement och konstgödsel till EU

Det beslut som nu återstår är energibeskattningsdirektivet, vilket syftar till en högre minimininivå för koldioxidskatt i medlemsstaterna, samt beslut rörande energieffektivisering och krav på renoveringar av byggnader. Förslaget som rör byggnaders energiprestanda presenterades dock senare än de andra lagstiftningarna, vilket bidrar till att ett beslut ännu inte hunnit fattas.

Vad händer nu?
Nu ska medlemsländerna leverera på ovanstående. Detta innebär att många nationella lagstiftningar och mål kommer behöva uppdateras. Det finns redan EU-medel tillgängliga för klimatet, men det kommer krävas mer. Troligt är med andra ord att medlemsstaterna kommer behöva avsätta medel för att vissa av de nya skarpare målen ska kunna uppnås. Det finns också de, såsom den europeiska tankesmedjan Bruegel, som i alla fall tidigare föreslog att EU skulle kunna låna mer medel, likt ”coronafonden” NextGenerationEU, för klimatinvesteringar.

Annika Ström Melin menar i DN (2023-05-16) att det behövs en offentlig politisk debatt om vad som faktiskt har beslutats för att få med hela samhället i arbetet med genomförandet. Före detta Europaparlamentarikern och numera oppositionsborgarråd i Stockholms stad, Christoffer Fjellner, argumenterar i samma tidning (2023-05-14) för en omprövning av svensk klimatpolitik som istället för att driva på klimatambitionerna i EU ska ”inriktas på att genomföra EU:s lagstiftning på ett sådant sätt att den skapar förutsättningar för jobb, tillväxt och ökad välfärd.” Ordföranden för Sveriges Kommuner och Regioner Anders Knape och ordföranden för Europeiska Regionkommittén med flera skriver i ett debattinlägg på Europaportalen (2023-04-26) om regionernas vikt i arbetet med att genomföra klimatpolitiken. Det finns med andra ord många utgångspunkter i diskussionen om hur genomförandet av den gemensamma klimatpolitiken bör gå till.

År 2024: Nytt klimatmål till år 2040 och Europaparlamentsval
Vidare ska EU-kommissionen enligt klimatlagen, som fastställer målen om 55 procents minskade utsläpp till 2030 och klimatneutralitet i EU till 2050, presentera klimatmålsättningen till 2040 senast i maj 2024.

I juni 2024 är det även val till Europaparlamentet, vars framtida sammansättning kommer ha påverkan på både val av ny kommissionsordförande (kommer den nuvarande ordföranden von der Leyen ha medlemsstaternas stöd att ställa upp igen? Om ja, kommer den nya sammansättningen i Europaparlamentet godkänna henne?) och för antagandet av klimatlagstiftningen med målår 2040, det vill säga motsvarigheten till 55%-paketet för perioden 2030–2040.

Bakgrund om EU:s klimatpolitik och 55%-paketet
Den gröna given (december 2019) fastställer att EU ska vara klimatneutralt till 2050. Som i ett led av detta höjdes även EU:s klimatambitioner till 2030. I april 2021 antogs följaktligen EU:s klimatlag av Europaparlamentet och rådet vilket bland annat höjde EU:s gemensamma klimatmål om minskade växthusgasutsläpp från 40 procent till 55 procent fram till 2030 (jämfört med 1990 års nivåer). Den nya målsättningen har lett till ett intensivt arbete för att ta fram ny samt uppdatera existerande lagstiftning. EU-kommissionen kallar denna samling klimatlagar för fit for 55 eller 55%-paketet

Bakgrund – Så går EU:s beslutsprocess till
Första steget i EU:s beslutsprocess är att EU-kommissionen föreslår förändringar av existerande lagar eller helt ny lagstiftning. Efter att kommissionen lagt sitt förslag inleds interna förhandlingar inom Rådet för att ta fram en gemensam position för EU:s medlemsländer. Parallellt sker samma förhandlingar i Europaparlamentet, det vill säga för att ta fram en gemensam position för de folkvalda parlamentarikerna, som representerar olika europeiska politiska partigrupper. Rådets interna förhandlingar leds av det land som innehar ordförandeskapet det halvåret. För våren 2023 är det Sverige.

När både Rådet och Europaparlamentet har antagit sina förhandlingspositioner utifrån kommissionens förslag inleds trepartsförhandlingarna, så kallade triloger, mellan EU-kommissionen, Europaparlamentet och Rådet. För att ny lagstiftning ska antas måste Rådet och Europaparlamentet komma överens. Den överenskommelsen måste sedan tas formellt av både Europaparlamentet och Rådet för att sedan träda i kraft.

Mer information
Regeringskansliet: Flera viktiga klimatsegrar under svenska EU-ordförandeskapet
Öppet samråd om EU:s klimatmål till 2040

Tips! Titta på Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomis webbinarium ”Innebär EU:s nya klimatpolitik att de svenska klimatmålen är överspelade?”. Deltog gjorde bland annat en av Sveriges ledande experter på EU:s klimatpolitik, miljökonsulten Magnus Nilsson.