Bevakningsområden

Naturrestaureringslagen – en kvistig historia

Published On: 2024-10-09Last Updated: 2024-10-21

Den 17 juni 2024 antogs till slut den omstridda lagen om naturrestaurering (Nature Restoration Law) av ministerrådet efter mer än två år av förhandlingar, nedröstningar och omtag. Lagen som syftar till att stärka den biologiska mångfalden i EU, behandlar bland annat återställande av våtmarker och grönområden. Under hela processen har det rått stor oenighet både mellan EU:s medlemsländer och inom EU-parlamentet om lagen. Sverige har också varit en aktiv motståndare till lagen, men får nu rikta in sig på att genomföra och tillämpa den nya antagna lagen.

Det omtvistade naturrestaureringslagen antogs formellt den 17 juni 2024 efter en omröstning av EU:s miljöministrar i ministerrådet. Den nya naturrestaureringslag som tagits fram för att återställa skadad natur i EU syftar bland annat till att förbättra den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. Detta markerar slutet på den senaste tidens mest uppmärksammade följetonger, som inleddes med ett lagförslag från EU-kommissionen i juni 2022 och nådde sitt mål när lagen trädde i kraft i augusti 2024.

Det övergripande målet med lagen är att förbättra den biologiska mångfalden och öka motståndskraften i naturen. Naturrestaureringslagen innehåller bindande mål för restaurering av skadad natur såsom ekosystem, naturtyper och arter, med delmål för år 2030, 2040 och 2050.

Till år 2030 ska EU:s medlemsländer ha påbörjat genomföra restaureringsåtgärder som täcker minst 20 procent av EU:s land- och havsområden. De ska också till senast år 2030 ha påbörjats restaureringsåtgärder för minst 30 procent av skadade livsmiljöer på land och i hav inom EU. Till år 2050 ska restaureringsåtgärder ha påbörjats för alla ekosystem som behöver återställas och omfattas av förordningen.

Några av de viktigaste fokusområdena som reglerna ska bidra till är att vända nedgången av pollinerare så som humlor och bin, förbättra skogsekosystemen och återställa fritt strömmande floder och åar genom att ta bort barriärer som byggts av människor. Lagen blir den första i sitt slag som särskilt inriktas på naturens återhämtning i EU:s medlemsländer.

Naturrestaureringslagen är en del av EU:s så kallade Gröna giv, där målsättningen är att EU ska bli klimatneutralt till år 2050. Medlemsländerna i EU måste till senast år 2026 ta fram nationella planer för restaureringsåtgärder och peka ut områden som ska restaureras. Sverige har 24 månader på sig att presentera ett utkast på en nationell restaureringsplan efter det att lagen börjat gälla. Planen ska innehålla de restaureringsåtgärder som krävs för att nå de bindande målen i lagen, den totala areal som ska återställas och en tidsplan. Restaureringsplanen ska sträcka sig fram till år 2050. Åtgärderna kommer att anpassas till annan relevant lagstiftning om exempelvis naturskydd, förnybar energi och jordbruk. Det är upp till Sveriges regering att avgöra vilka myndigheter som kommer att dela på ansvaret rörande framtagande och genomförande av restaureringsplanen. Troligen kommer Naturvårdsverket kommer att få en viktig roll i det fortsatta arbetet, men exakt vad olika myndigheter ska göra är alltså inte klart än.

Naturrestaureringslagen, har varit intensiv omdebatterad under hela dess framtagandet hos både medlemsländer och organisationer. Det har också flera gånger varit aktuellt att naturrestaureringslagen skulle stoppas helt för att i nästa andetag ändå gå vidare.

Vissa förespråkare har hävdat att åtgärderna som omfattas av lagen är avgörande för att bromsa klimateffekterna och nödvändigt för att rädda biologisk mångfald och ekosystem. En del kritiker har i sin tur hävdat att åtgärderna äventyrar äganderätten och försvårar jord- och skogsbruket och förespråkat i stället bland annat mer flexibilitet i naturrestaureringsarbetet för medlemsländerna.

I Bryssel har lagen också utgjort ett huvudslagfält i kampen om inflytande av den övergripande EU:s klimat- och miljöpolitik mellan partigrupper i EU-parlamentet. Inom vissa partigrupper har frågan även lett till interna stridigheter, som Central Sweden beskrivit tidigare.

Sverige har, tillsammans med bland annat Italien och Finland, varit skeptiska till naturrestaureringslagen under hela processen. Anledningen till Sveriges tveksamma inställning är bland annat att lagen anses ta för lite hänsyn till de skillnader som finns mellan olika länders skogar och skogsbruk, samt att det behövs mer flexibilitet i hur restaureringsarbetet ska bedrivas. Sverige har dessutom varit en av de mer aktivaste motståndarna mot lagen och bedrev också påverkansarbete gentemot andra medlemsländer i ett försök att stoppa lagen. Detta bidrog till att den sista formella omröstningen i ministerrådet om att anta lagen som skulle hållits i mars 2024 fick skjutas upp till juni 2024. Väl där tvingades Sverige, efter omröstning, till slut acceptera lagen.

I ministerrådet vart omröstningen extra händelserikt då Österrikes nuvarande miljöminister, Leonore Gewessler (miljöpartist) valde att gå emot sin regeringschef Karl Nehammer (konservativ) genom att rösta för lagförslaget trots att regeringen var emot den. Det är högst ovanligt att detta sker men klimatministern förklarade i efterhand att det var ett medvetet val.
– ”Om 20 eller 30 år, när jag ska prata med mina två syskonbarn och visa dem skönheten i vårt land och på denna kontinent, och de frågar mig: ’Vad gjorde du när allt stod på spel?”, då vill jag kunna säga till dem: ’Jag försökte göra så mycket jag kunde’.”

Efter omröstningen försökte Nehammer få resultatet ogiltigförklarat och hotade med domstol och andra åtgärder, men utan framgång. Gewessler försvarade sitt agerande och hävdade att rent juridiskt var agerandet fullt lagligt med hänvisning till en österrikisk lag som gav henne det nödvändiga handlingsutrymmet. Samtidigt har Gewessler mött viss kritik på hemmaplan, men lyckats behålla sin position. Denna situation har tydligt bidragit till att relationen mellan Gewessler och Nehammer nu verkar vara ordentligt ansträngd. Det är förmodligen också osannolikt att Gewessler får förnyat förtroende som landets miljöminister nu när valet i Österrike har genomförts och en ny regering ska bildas.

Den nya lagen har som mål att öka den biologiska mångfalden i Europas skogar. För att kunna mäta detta och hur skogarnas tillstånd i EU-länderna förbättras används ett antal indikatorer exempelvis:

  • mängden död ved, som är en livsmiljö för många skogsorganismer och bidrar till jordmånsbildning
  • antalet fågelarter

Naturrestaureringslagen innebär också att medlemsländerna måste bidra till planteringen av minst tre miljarder träd senast år 2030 på EU-nivå. Hur mycket Sverige ska bidra med är inte bestämt.

Att förbättra skogens tillstånd och återställa naturen, som lagen avser, är något som branschorganisationen Skogsindustrierna välkomnar. Men liksom den svenska regeringen anser de att förslaget är obalanserat och inte tar hänsyn till skillnader mellan medlemsstaterna. Ur ett svenskt perspektiv varnar de för potentiella samhällsekonomiska konsekvenser, särskilt för skogsbruket. För att undvika detta förespråkar Skogsindustrierna ett balanserat genomförande, exempelvis genom att skapa ökad förståelse och samordning med andra medlemsländer i bedömningen av naturtypernas status och behovet av att återställa naturtyper i områden där de inte finns idag. Den opolitiskt bundna organisationen Lantbrukarnas riksförbund (LRF) tycker också att lagförordningens syfte att återställa skogens tillstånd inklusive skydda vissa trädtyper är välkomnande. De framhäver behovet av förbättringar för att säkerställa ett lönsamt och hållbart svenskt skogsbruk och stödjer att varje medlemsland ska ta fram egna åtgärdsplaner. Samtidigt varnar organisationen för risken att en betydande andel skog kan behöva tas ur produktion och skyddas, med en bedömning av att upp till en miljon hektar kan påverkas. De faktiska effekterna av lagen beror på hur svenska myndigheter och regeringen väljer att tolka den.

Vad händer nu?
Lagen ska nu genomföras i medlemsländerna. I Sverige är det inte bestämt än vilken som får ansvaret att ta fram och genomföra landets restaureringsplan. Under år 2024 kommer EU-kommissionen att fram ett utkast till gemensamt format för vad planerna ska innehålla.

Mer information

Ytterligare fördjupning
I SIEPS (Svenska institutet för Europapolitiska studier) 81 podcastavsnitt diskuteras hur EU:s lagstiftning påverkar svensk skogspolitik, med fokus på naturrestaureringslagen och andra EU-regler. Robin Rönneke Belfrage, doktorand i statsvetenskap vid Uppsala universitet, och Magnus Nilsson, klimatpolitisk analytiker ger insiktsfulla reflektioner och analyser kring dessa ämnen. Podcasten erbjuder generellt värdefull förståelse för EU:s inflytande på Sverige och riktar sig till alla med intresse för politik, klimat och miljö, något som Central Sweden varmt rekommenderar.

Kontaktperson på Central Sweden
Philip Eriksson
EU-strateg inom Energi och klimat samt Transport och infrastruktur

philip.eriksson@centralsweden.be

+32 497 54 06 53

Besök Philips profil på LinkedIn