Ny EU-förordning: Net Zero Industry Act ska stärka Europas gröna teknik

Published On: 2025-01-14Last Updated: 2025-01-14

Ökad produktion av nettonolltekniker, såsom solenergi, vindkraft och lagring av koldioxid är några av de sektorer som prioriteras i den nya EU-förordningen om nettonollindustri. Lagstiftningen ska även bidra till att minska beroendet av importerade teknologier och stärka EU:s konkurrenskraft inom grön teknik.  

Den 29 juni 2024 trädde EU-förordningen om nettonollindustri i kraft (Net-Zero-Industry-ACT, NZIA). Förordningen är en del av EU:s gröna giv och industriella plan för att stärka EU:s konkurrenskraft inom grön teknik och uppnå klimatneutralitet till 2050. Förordningen syftar till att öka produktionen av nettonolltekniker inom EU och minska beroendet av importerade teknologier. NZIA utgör en del i EU:s mål att stärka sin konkurrenskraft inom industriområdet samt bli mer självständig i sin energiförsörjning.   

Förordningen fastställer bland annat att: 

  • EU:s tillverkningskapacitet inom grön teknik ska nå minst 40 % av de årliga behoven till 2030.   
  • Påskyndade tillståndsprocesser för företag som etablerar anläggningar för tillverkning av nettonolltekniker och produkter. 
  • Inrättande av ”one-stop shops” som fungerar som gemensamma kontaktpunkter för projektansvariga och underlättar hela tillståndsprocessen.
  • Främjande av offentlig upphandling och auktioner för att skapa och bibehålla efterfrågan på strategiska nettonolltekniker.
  • En årlig lagringskapacitet för koldioxid på minst 50 miljoner ton till 2030, med krav på att medlemsländerna ska bidra med data om möjliga lagringsplatser och pågående projekt. 

Strategiska tekniker
NZIA ska främja tillverkningen av ren teknik som stöder omställningen till ren energi och vars drift ger extremt långa, inga eller negativa utsläpp av växthusgaser. Förordningen omfattar åtta särskilt prioriterade sektorer: solceller och solenergi, elektrolysanläggningar och bränsleceller, vindkraft på land och förnybar havsenergi, hållbar biogas/biometan, batterier och lagring, avskiljning och lagring av koldioxid, värmepumpar och jordvärmeenergi samt nätteknik.  

Kärnkraftens roll var en debatterad fråga inför omröstningen i Europaparlamentet och kärnteknik kom i slutändan med, dock inte som en prioriterad sektor. En uttömmande lista på samtliga 19 tekniker som omfattas av förordningen finns nedan.  

NZIA innebär att tillverkningsprojekt för nettonollteknik som anses särskilt viktiga för EU kan erkännas som strategiska nettonollprojekt. Detta erkännande innebär att särskilda tidsfrister ska gälla för tillståndsprocessen, vilket kan leda till kortare handläggningstider.  

  • Solenergiteknik, vilket innefattar teknik för solceller, solvärmeel och solvärme
  • Teknik för landbaserad vindkraft och havsbaserad förnybar energi
  • Teknik för batterier och energilagring
  • Teknik för värmepumpar och geotermisk energi
  • Vätgasteknik, inbegripet elektrolysanläggningar och bränsleceller
  • Teknik för hållbar biogas och biometan
  • CCS-teknik
  • Elnätsteknik, inbegripet laddningsteknik för transport och teknik för att digitalisera nätet
  • Teknik för fissionsenergi, inbegripet teknik för kärnbränslecykeln
  • Teknik för hållbara alternativa bränslen
  • Vattenkraftsteknik
  • Teknik för förnybar energi, som inte omfattas av de föregående kategorierna
  • Teknik för energisystemrelaterad energieffektivitet, inbegripet värmenätsteknik
  • Teknik för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung
  • Biotekniklösningar för klimat och energi
  • Banbrytande industriteknik för avkarbonisering som inte omfattas av de föregående kategorierna
  • Teknik för transport och utnyttjande av koldioxid
  • Vind- och elframdrivningsteknik för transport
  • Kärnteknik, som inte omfattas av de föregående kategorierna

Förordningen kräver att medlemsländerna inrättar så kallade ”one-stop shops” som ska fungera som centrala kontaktpunkter för företag som vill etablera anläggningar för tillverkning av nettonolltekniker. Kontaktpunkterna ska underlätta och samordna tillståndsprocessen för projekt som omfattas av både EU-förordningen för nettonollindustri och för förordningen om kritiska råvaror.

Regeringen har gett Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Örebros län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Länsstyrelsen i Skånes län i uppdrag att vara kontaktpunkter enligt förordningen om nettonollindustrin och förordningen om kritiska råvaror.

Tillväxtverket har även fått i uppdrag av regeringen att vara den behöriga myndigheten för erkännande av tillverkningsprojekt för nettonollteknik som strategiska nettonollprojekt, Tillväxtverket har också fått ett särskilt uppdrag att genomföra och förstärka insatser för att definiera och undanröja hinder för industrins konkurrenskraft och gröna omställning i hela Sverige.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har därtill fått i uppdrag att vara den behöriga myndigheten för erkännande av projekt för koldioxidavskiljning, projekt för koldioxidlagring och projekt för infrastruktur för koldioxidtransport som strategiska nettonollprojekt, så kallad CCS-teknik.

Som ytterligare en del i ledet i arbetet med att underlätta industrins omställning har regeringen även inrättat ett accelerationskontor vars arbete ska främja koordinering mellan offentliga och privata aktörer. Enligt Altinget är Accelerationskontoret inspirerat av one-stop-shops men kommer alltså inte att vara en del av tillståndsprocessen på det sätt som EU-förordningen anger – där det är Länsstyrelserna som har den rollen. Accelerationskontoret ska istället fungera som en ytterligare nivå för inspel till regeringen, enligt Altinget. Kontoret ska återkoppla till en statssekreterargrupp som därefter kan skicka vidare reformförslag eller andra åtgärder till ansvarig myndighet.

Förordningen presenterades som ett svar på USA:s Inflation Reduction Act (IRA). Men till skillnad från IRA, som innefattar en stor budget med skattesubventioner för gröna industrietableringar så innehåller inte NZIA någon utpekad finansiering. Istället lanserades EU-plattformen för strategisk teknik (STEP), som innefattar finansiellt stöd för utveckling och tillverkning av kritisk teknik inom de tre sektorerna digital- och teknikintensiv innovation, ren och resurseffektiv teknik samt bioteknik.

Det skulle istället kunna vara den nya konkurrensfonden som blir EU-kommissionens svar på IRA och därmed ett sätt att ge statsstöd på europeisk nivå. I dagsläget är det oklart vad den nya fonden kommer att innebära, mer än att syftet är att stödja strategiska sektorer för att driva den gröna och digitala omställningen.

Innan förordningen beslutades skickades förslaget på remiss. Den främsta utmaningen som nämns utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv rör förordningens relation det kommunala självstyret och plan- och bygglagen (PBL). Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Region Värmland och Europaforum Norra Sverige nämner bland annat att den fysiska planeringen för den typ av nettonollprojekt som förordningen beskriver måste ske i enlighet med gällande svensk lagstiftning och att lokal och regional nivå ska involveras i beslutsprocesserna.

NZIA är tillsammans med förordningen om kritiska råvaror en del av EU:s gröna giv och den industriella planen för att stärka EU:s konkurrenskraft inom grön teknik och uppnå klimatneutralitet till 2050.

Kontaktperson på Central Sweden
Elinor Jakobsson
EU-strateg inom innovation för grön omställning, industripolitik och digitalisering

+32 496 30 69 42