Överenskommelse nådd om ”koldioxidtullar” för import av bland annat järn, stål och vätgas (CBAM)

Att skapa ekonomiska incitament för länder utanför EU att prissätta koldioxidutsläpp, att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och samtidigt minska risken för att europeiska företag flyttar sin produktion utanför EU för att slippa betala för utsläppsrätter, är några av målsättningarna med den nya mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna ”koldioxidtullar”.

Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM) är en ny förordning som syftar till att bidra till att länder som inte själva satt ett pris på CO²-utsläpp under produktionsprocessen av bland annat järn och stål, cement, gödselmedel, aluminium, el och vätgas eller viss plast (polymerare) kommer att behöva betala en avgift (läs tull) om dessa varor ska importeras till EU. Tanken är även att EU:s klimatpolitik inte ska försvaga EU:s industriella konkurrenskraft (eftersom EU:s industrier måste köpa in utsläppsrätter.) Den 13 december 2022 nådde Europaparlamentet och medlemsstaterna i rådet en preliminär politisk överenskommelse om koldioxidjusteringsmekanismen.

CBAM ska minska risken för så kallat koldioxidläckage
EU-kommissionen lyfte i sitt lagförslag om koldioxidjusteringsmekanismen (juli 2021) fram att klimatförändringarna är ett globalt problem som behöver globala lösningar. Vidare konstaterade EU-kommissionen att när vi i EU ökar våra klimatambitioner, och det samtidigt tillämpas mindre strikt miljö- och klimatpolitik i länder utanför EU, finns det en stor risk för så kallat koldioxidläckage. Det innebär att företag i EU kan flytta sin koldioxidintensiva produktion utomlands för att dra nytta av slappare standarder eller att EU-produkter ersätts med import av mer koldioxidintensiva produkter. Sådant koldioxidläckage, menar EU-kommissionen, kan därmed allvarligt undergräva de europeiska och de globala klimatinsatserna.

En potentiell inkomstkälla
Ett ytterligare argument för att införa CBAM är också av en ekonomisk karaktär, då de potentiella inkomsterna från ”koldioxidtullarna” kommer utgöra en del av EU:s egna medel i EU:s budget.

Kompabilitet med internationella handelsregler
Mekanismen är utformad i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) bestämmelser och kommer fungera enligt följande: EU-importörer köper koldioxidcertifikat som motsvarar det pris på utsläppsrätter som skulle ha betalats om varorna hade producerats i EU. Omvänt kan EU-importörer göra avdrag på motsvarande kostnad om producenten utanför EU kan visa att denne redan har betalat för det koldioxid som använts i produktionen av de importerade varorna i ett tredjeland. Mekanismen kommer att träda i kraft från och med oktober 2023 med att endast omfatta rapporteringsskyldigheter. Syftet är att samla in data. ”Koldioxidtullarna” kommer sedan att fasas in gradvis, parallellt med en utfasning av gratis utsläppsrätter, när det väl börjar enligt EU:s reviderade system för handel med utsläppsrätter för de berörda sektorerna. Det vill säga, EU:s medlemsstater kommer inte längre kunna ”subventionera” de berörda industrierna genom gratis utsläppsrätter. Detta kommer att säkerställa att mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna är förenlig med internationella handelsregler.

Vad händer nu?
Överenskommelsen är preliminär men förväntas anta formellt av Europaparlamentet och rådet under våren 2023.

Bakgrund om EU:s klimatpolitik och 55%-paketet
Med antagande av den gröna given i december 2019, som fastställer att EU ska vara klimatneutralt till 2050, skapades ambitioner för att höja EU:s klimatmål till 2030. I april 2021 antogs följaktligen EU:s klimatlag av Europaparlamentet och rådet vilket bland annat höjde EU:s gemensamma klimatmål om minskade växthusgasutsläpp från 40 procent till 55 procent fram till 2030 (jämfört med 1990 års nivåer). Den nya målsättningen ledde till ett intensivt arbete för att ta fram ny samt uppdatera existerande lagstiftning. EU-kommissionen kallade först denna samling klimatlagar för fit for 55 eller 55% paketet, men nu används även ofta EU:s klimatmål till 2030 som namn. 55%-paketet omfattar 13 olika lagstiftningsförslag.

Bakgrund – Så går EU:s beslutsprocess till
Första steget i EU:s beslutsprocess är att EU-kommissionen föreslår förändringar av existerande lagar samt ny lagstiftning. Efter att kommissionen lagt sitt förslag inleds parallella förhandlingar inom rådet för att ta fram en gemensam position för EU:s medlemsländer och i Europaparlamentet, för att ta fram en gemensam position för de folkvalda parlamentarikerna, som representerar olika europeiska politiska partigrupper. Rådet representeras i förhandlingar av det land som innehar ordförandeskapet. När både rådet och europaparlamentet har antagit deras egna positioner inom förslaget kan de så kallade trepartsförhandlingarna mellan EU-kommissionen, Europaparlamentet och rådet börja. För att ny lagstiftning ska antas måste rådet och parlamentet komma fram till en överenskommelse.

Mer information:
Rådets infografik om CBAM
Regeringskansliets pressmeddelande om överenskommelsen om CBAM och utvidgandet av det nuvarande systemet för utsläppsrätter samt det nya systemet rörande vägtransporter och byggnader
Finska Regeringskansliet om överenskommelsen om CBAM
EU-kommissionens pressmeddelande om CBAM i samband med att lagförslaget presenterades i juli 2021
Euractiv 2022-12-13: EU seals agreement on world’s first carbon tariff
Financial Times 2022-12-18: Brussels agrees details of world-first carbon border tax