Bevakningsområden

Vad händer med EU:s framtida klimatpolitik?

Published On: 2023-07-03Last Updated: 2023-08-28

Ett nytt EU-klimatmål till år 2040 ska tas fram samtidigt som en upptakt till Europaparlamentsvalet i juni 2024 börjar skönjas och en ny grön industripolitiken lanserats. Så hur går diskussionerna på EU-nivå om klimatpolitiken efter år 2030 och vilka faktorer finns det som påverkar? Det ska denna artikel försöka bena ut.

Under våren 2023 har en mycket stark skärpning av EU:s samlade klimatlagstiftningar (det så kallade 55-%-paketet) antagits, med målet att minska växthusgasutsläppen med 55 procent till 2030. Att lagstiftningen till år 2030 nu är klar betyder dock inte klimatpolitiken inte längre skulle vara aktuell på EU-nivå – tvärtom! För nu börjar arbetet med fortsättningen, det vill säga motsvarigheten till 55%-paketet, men med målår 2040. Nedan redogörs för fyra faktorer som kommer påverka den framtida europeiska klimatpolitiken:

På EU-nivå har diskussioner inletts om det framtida EU-klimatmålet till 2040, vars EU-samråd precis stängts. EU:s vetenskapliga råd om klimatförändringar, som inrättades i och med antaganden av den europeiska klimatlagen 2021 (tydlig parallell här med hur det svenska klimatpolitiska rådet och den svenska klimatlagen) menar att målet till 2040 bör utgöra en minskning av nettoutsläppen med 90-95 procent jämfört med 1990. Miljökonsulten och experten på EU:s klimatpolitik, Magnus Nilsson skriver mer om detta i sin blogg där han lyfter fram en mycket intressant slutsats från det klimatvetenskapliga rådet, att ”jämför man med den lagstiftning unionen nyligen antagit blir den häpnadsväckande slutsatsen att det egentligen krävs ganska måttliga skärpningar av nuvarande unionslagstiftning för att hamna på dessa nivåer.” Men också att ”Poängen med detta konstaterande är inte att nuvarande lagstiftning inte kan behöva ändras. Och att minska utsläpp och öka inlagringen på det sätt nuvarande lagstiftning stadgar, kräver mycket stora insatser både från medlemsstater, företag och hushåll.” Att medlemsstaterna nu genomför den gemensamt beslutade klimatpoltiken till 2030 blir alltså avgörande. Mer om genomförandet i Sverige finns att läsa i Central Swedens artikel Hur ska Sverige anpassa sin politik för att nå EU:s gemensamma klimatmål till 2030? Lite förenklat måste i alla fall EU-kommissionen enligt klimatlagen lägga fram ett förslag på nytt EU-klimatmål till år 2040 senast i maj 2024, och ett gemensamt beslut för fastställande av ett ett sådant 2040-mål tas sedan av rådet (medlemsstaterna) och Europaparlametnet året därefter.

Mer om EU-kommissionens arbete om 2040-målen presenteras nedan av det europeiska medieföretaget Euractiv:

Något som kommer påverka den framtida klimatpolitikens utformning är den nya gröna europeiska industripolitiken. Under våren 2023 har EU-kommissionen lanserat en rad lagförslag och initiativ som konkret berör omställningen av industri- och energisektorn och som har det övergripande syftet att bidra till EU:s suveränitet, det vill säga ett sammanhållet EU gentemot globala aktörer (framför allt Kina, USA och Ryssland). Den gröna omställningen har med andra ord tydligt medfört ett uppsving för industripolitiken, och då särskilt ett fokus på grön teknik och grön energi. Det geopolitiska läget har dock belyst EU:s beroende av omvärlden inom dessa områden. Ett energiberoende till Ryssland och ett beroende av både teknik, metaller och mineraler när det kommer till Kina. Och på detta ett eventuellt handelskrig eller statsstödskrig med USA (som starkt subventionerar sin gröna industri). Det går ju aldrig förutspå framtiden med hundra procents säkerhet men det är mycket troligt att en politik som fortsätter att stärka EU:s strategiska suveränitet med ett bibehållet fokus på grön teknik, kommer att fortsätta att föras. Den framtida EU-budgeten kommer att färgas av detta och likaså den framtida klimatpolitiken. Hur är svårt att säga säkert, men satsningar på grön teknik såsom förnybar energi och då särskilt vätgas, är mycket troliga. Mer om den gröna europeiska industripolitiken och dess påverkan på EU:s framtid finns att läsa här.

Klimatpolitikens utformning har stora möjligheter att bli en viktig valfråga i det kommande Europaparlamentetsvalet i juni 2024. Detta då den framtida sammansättning av parlamentet kommer ha påverkan på både val av ny kommissionsordförande (Och här finns frågan om den nuvarande ordföranden von der Leyen kommer att ha medlemsstaternas stöd att ställa upp igen? Om ja, kommer den nya sammansättningen i Europaparlamentet godkänna henne?) och för antagandet av klimatlagstiftningen med målår 2040, det vill säga motsvarigheten till 55%-paketet för perioden 2030–2040. Hur höga den kommande EU-kommissionens klimatambitioner kommer se ut beror således på det då rådande politiska aptiten i Europaparlamentet – och i de nationella regeringarna, mer om det i punkt 4. Mer om Europaparlamentetsvalet och vilka frågor de olika partigrupperna i dagsläget ser som valfrågor presenteras nedan av det europeiska medieföretaget Euractiv. I slutet av videon nämns också den interna strid i den konservativa partigruppen EPP (med naturrestaureringsförordningen som slagfält) mellan de två tyska partikollegorna Manfred Weber, gruppledaren i parlamentet och den nuvarande kommissionensordföranden Ursula von der Leyen, mer om det här.

Det europeiska mediabolaget Politico konstaterar i en artikel i juni i år att det blåser högervindar i Europa, något som också The Guardian rapporterat om. Detta påverkar såklart också den framtida klimatpolitiken. Exempelvis uttalde sig Frankrikes president Emmanuel Macron, vars parti visserligen ligger mer till mitten/liberalt, bland annat i maj om EU:s klimatpolitik på följande vis: ”We are implementing what we have decided, but we must stop adding to it. The risk we run otherwise is, basically, of being the best performers in terms of regulation and the worst performers in terms of financing”. Förutom farhågorna om att EU inte kommer ha råd att genomföra lagstiftningen lyfts också frågor från andra håll om klimatpolitiken inte kommer bidra till EU:s konkurrenskraft utan istället hindra den, men mest rörande att fler delar borde lämnas till marknaden att lösa själv utan för mycket lagstiftning och regleringar. Liknande tongångar verkar också höras på andra sidan Atlanten, där EU:s regler om hållbarhetsredovisning fått stark kritik från republikaner. Om och hur EU-ländernas högersväng kommer påverka den framtida europeiska klimatpolitiken återstår att se, men ett intressant exempel är de (i stort sett) strandade förhandlingarna om naturrestaureringsförordningen, där bland annat Belgiens premiärminister Alexander De Croo (efter påtryckningar från belgiska bönder) uttryckt sig negativt om förordningsförslaget. Nationell politik är med andra ord europeisk – och vice versa.

Vad händer nu?
Diskussionerna kring var 2040-målet ska läggas kommer tas upp igen under sommaren och intensifieras ju närmare vi kommer tidpunkten för kommissionens förslag. Parallellt kommer valkampanjandet också sätta igång under hösten och där kommer vi också kunna se hur stort klimatfrågan får. Slutligen, gällande den nya industripolitikens inflytande kan det vara värt att följa den budgetöversyn som EU-kommissionen föreslog den 20 juni – kommer medlemsstaterna godkänna en höjd budget redan under denna mandatperiod och var landar förslaget om plattformen för strategisk teknik?

Kontaktperson på Central Sweden
Ebba Bjerkander
EU-strateg inom energi, klimat och ett hållbart samhälle samt transport och infrastruktur

ebba.bjerkander@centralsweden.be

+32 495 79 13 92

Besök Ebbas profil på LinkedIn